Italian painter , (b. 1707, Verona, d. 1762, St. Petersburg) Italian painter. His artistic career began as a youthful distraction, but his talent quickly became apparent, and he entered the studio of Antonio Balestra in Verona, remaining there until he was 18. He spent the years 1725-7 in Venice and then moved c. 1728 to Rome, where he stayed for four years as a student of Francesco Trevisani. Between 1731 and 1734 he studied with Francesco Solimena in Naples before returning to Verona, where he set up his own studio and school. His most notable early independent works are multi-figured altarpieces (e.g. the Four Martyrs, 1745; Verona, church of the Ospedale di S Giacomo), which emulate 17th-century Roman and Neapolitan works. However, he also studied the smaller, more intimate paintings of Roman Baroque artists, and these influenced his later works. He fell victim to the wanderlust that appears to have been endemic to 18th-century Venetian painters, and c. 1751 he travelled to Vienna, where he was able to study works by Jean-Etienne Liotard, whose clean pictorial smoothness impressed him. He later moved to Dresden  Related Paintings of Pietro Antonio Rotari :. | Portrait of a Young Girl | Portrait of Grand Duchess Yekaterina Alexeyevna | Countess A.M. Vorontsova | Sleeping Girl | Portrait of Grand Duchess Yekaterina Alexeyevna |
Related Artists:
Johann Christian Reinhart
German , 1761-1847 He revealed an interest in art while still at school and, though he began to study theology in Leipzig in 1778, he soon transferred to the private art academy of Adam Friedrich Oeser (1717-99). Here he made copies of the work of his teacher and drew after plaster casts of antique statues. The Liber Veritatis, a collection of 200 drawings by Claude Lorrain, was also used as a model and had an important influence on him. In 1783 he went to Dresden where he was especially attracted to the Dutch landscape paintings in the Gem?ldegalerie. In 1785 Reinhart returned to Leipzig where he made the acquaintance of the German poet Friedrich Schiller, with whom he had a lifelong friendship, and to whom he later dedicated an etching of a heroic landscape (1800). From 1786 to 1789, while resident at the court of the Duke of Sachsen-Meiningen, he explored the Thuringian countryside on foot, making sketches as he went.
DERUET, Claude
French Baroque Era Painter, 1588-1660 was a famous French Baroque painter of the 17th century, from the city of Nancy. Deruet was an apprentice to Jacques Bellange, the official court painter to Charles III, Duke of Lorraine. He was in Rome between ca. 1612 and 1619, where - according to Andre Felibien - he studied with the painter and etcher Antonio Tempesta. During his stay in Rome, he painted the Japanese samurai Hasekura Tsunenaga on a visit to Europe in 1615. Deruet was made a noble by the Duke of Lorraine in 1621, and was then made a Knight of the Order of St Michel in 1645 by Louis XIII, who had in 1641 absorbed most of Lorraine into France. He had a luxurious residence in Nancy, named La Romaine, where Louis XIII and his Queen stayed in 1633. Claude Lorrain was an apprentice to Claude Deruet in 1623 for one year.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.